Bakgrund

Hindås ansågs vara en snösäker plats då Göteborgarnas intresse för skidåkningen i alla dess former tog fart omkring år 1900. Göteborgs Idrottsförbund köpte mark på orten och lagom till nyåret 1905 stod anrika Idrottsgården med dess anläggningar färdig. Det blev starten för att man vallfärdade till Hindås för att få uppleva vintern, se på skidtävlingar och att få bo i en hälsosam miljö. Boråsbanans tåg (Hindåsexpressen) fylldes med skolungdomar för att under en dag få utbildning i skidåkning, en verksamhet som fortsatte ända in på 1950-talet. Göteborgarnas kärlek till Hindås kan också ses i alla de vackra hus som byggts kring samhället av välbeställda stadsbor liksom den mängd av klubbstugor som efterhand kom till i området. Som exempel kan tas Göteborgs Skidklubb, Majornas IK och Tolereds AIK som alla åkte till Hindås med sina ungdomar för att härdas i naturen.

1916 Tomtepokalen var den första skidtävlingen mellan Hindås till Göteborg. Arrangören Örgryte Vinteridrottsklubb skickade deltagarna med tåg till Hindås. Sedan åkte man skidor landsvägen tillbaka. 1917 åkte man hela sträckan på 1,53! Sista Tomtepokalen arrangerades 1924.

1957 planerade Göteborgs Skidklubb för en ny skidtävling mellan orterna med namnet Göteborgsloppet där man skulle åka på stigar och skogsvägar. Snön kom inte och projektet frystes ner. 1967 var det dags igen och intresset var stort med 315 anmälda i tävlingsveckan. Ihärdigt regnande gjorde dock att tävlingen fick ställas in.

1968 kunde äntligen Göteborgsloppet arrangeras med start på Östra Nedsjön och mål i Skatås, Göteborg. Sedan blev det ytterligare fyra tävlingar på den ordinarie banan, den sista 1979.

För att dra nytta av banläggningsarbetet med skidtävlingen startade klubben Finalloppet 1968. Det blev på halva sträckan med start i Landvetter. Finalloppet arrangeras fortfarande fast numera på banor endast i Skatåsområdet.

1972 startade Skogsmaran, ett 40 km terränglopp på hela sträckan Hindås till Göteborg. Ändamålet var ett sätt att hålla skidspåret för Göteborgsloppet aktuellt även under sommarhalvåret men också under de vintrar då snön inte infann sig. Skogsmaran gick dock endast under tre år då det inte samlade någon större mängd deltagare. Som flest var det omkring 100 startande år 1974.

Att vandra till Göteborg

Förutom den fysiska utmaningen att på skidor eller genom att springa ta sig från Hindås till Göteborg, fanns det också en livsnödvändighet. De som för sitt uppehälle fick ta sig till staden och där sälja sina odlade eller plockade varor. Man fick gå de fyra milen för att under några timmar stå på ett torg och sälja sina varor, kanske var det på Rantorget eller Grönsakstorget. Därefter gick man de fyra milen hem igen med några intjänade slantar.

Dessa strapatser kunde också få efterföljare: Fia Adler Sandblad har berättat om ”Hårda-Karls-vandringen” som arrangerades till minne av hemmansägaren på Klåddegärde Carl Fredrik Andersson. Han bodde på hemmanet under första hälften av 1900-talet och kallades även för ”Hårda-Karl” , känd också som träslöjdare och handelsman. Vandringen blev också till minne av alla andra, som i sin ungdom gick från trakten av Nedsjöarna till torget i Göteborg och sålde bär och sedan gick hem igen.

”Min pappa Erik Sandblad startade vandringen 1964 under devisen ”Förr gingo de fram och tillbaka – Vi kunna åtminstone gå ena vägen”. Den gick av stapeln en gång om året, oftast andra veckan i april, och gick mellan Göteborg och Hindås. Tävlingen skulle vara en rejäl gångtur, personligt kraftprov eller hård tävling, allt efter tycke och smak.

Sträckningen var c:a 40 km med start i Göteborg: Överåsvägen – Skår – Öjersjö – Brasebacken – Tahult – Landvetter – Härryda kyrka – Å – Rya Östergård – Texacotappen på Rya Hed – gamla vägen norr om järnvägen – Limmerhults skola – Sågeliderna – Klåddegärde – Lilla Brännås. Där fanns tre vandringspriser, hederspriser samt till alla fullföljande – diplom. Tävlingen bekostades av privata donationer. Vanligtvis deltog mellan 15 – 20 personer, några tävlingsgångare, samtliga intresserade natur- och friluftsmänniskor.

1971 deltog Ulla Andersson (barnbarn till ”Hårda-Karl”), den första kvinnliga gångaren som fullföljt tävlingen. Sensationellt slog hon dessutom sex av sina manliga medtävlare. Den sista vandringen gick år 1975 och arrangerades formellt av ”Lilla Brännås Golf- och Sportklubb”

Vandring på Vildmarksleden

Mot slutet av 1960-talet började fiskhandlaren Allan Alfredsson sitt ideella arbete med skidspår och vandringsleder. Han var uppvuxen och boende i Delsjöområdet.
Samtidigt hade han som fiskförsäljare i Västergötland goda kontakter med markägare, inte minst i Hindås ner mot Göteborg. Han var med i Göteborgs Skidklubb och var ledande i spår- och banarbetet för de arrangemang som introducerades omkring 1970 men även under många år framåt. Han bestämde sträckningar, röjde sly, byggde spångar, körde ut flis och breddade stigar. Ett resultat av detta blev Vildmarksleden som 1972 blev en kommunal verksamhet då de tog över skötseln med bland annat märkning.

1973 introducerades Vildmarksvandringen från Hindås till Göteborg. Det blev en succé med över 1000 deltagare första året och som mest hela 2223 startande 1979. Bussar gick från Göteborg till Hindås tidig morgon med alla åldrar, ung som gammal. Arrangör var Vildmarkskommittén – en sammanslutning av Göteborgs orienteringsklubbar, kommunen, Korpen och Göteborgs-Posten. Sista vandringen på sträckan gick 1992.

Parallellt med denna vandring gick Höstvandringen mellan åren 1975-1989. Det var Göteborgs Skidklubb som ensam arrangerade denna lite mindre vandring med ungefär samma upplägg som Vildmarksvandringen på våren. Förutom sträckan från Hindås fanns också en kortare variant från Härkeshult, totalt var det som mest över 1500 startande.

Nysatsning

Mot slutet av ”vandringsepoken” och under 1990-talet var Vildmarksleden sliten. Intresset att sköta om leden hade svalnat då det inte fanns några större arrangemang att luta sig emot. Men även epoken Allan Alfredsson gick emot sitt slut och de ideella krafterna tunnades ut. Efter orkanerna Gudrun (2005 )och Per (2007), uppstod ytterligare stora skador på både märkningar, stigar och mindre vägar.

2012-2014 pågick ett efterlängtat upprustningsarbete av Vildmarksleden i form av ett leaderprojekt. Detta var finansierat av EU-kommissionen, den svenska staten och kommunerna inom leaderområdet Göteborgs Insjörike. Den ideella insatsen bestod av närmare 3000 timmars arbete från frivilliga föreningar och privatpersoner längs leden och under projektledning av Jan-Erik Höglund och byalaget Hindås Kommunalförening.

Vildmarksleden går mellan Skatås i Göteborg, där den första milen sammanfaller med Bohusleden. Den fortsätter via Hornasjön, Stora Härsjön och Härskogen till Hindås där den ansluter till Knalleleden/Sjuhäradsleden.

I samarbete med ett flera andra föreningar har Göteborgs Orienteringsförbund gjort en vandringskarta över Vildmarksleden.

Totalt är leden numera drygt fyra mil lång. Den går till övervägande del över privatägd mark där allemansrätten gäller.

V_led1V_led2